Vilken måndag :-)

Ja nu kanske jag ska skriva lite mer om dagen :-) Jag hade magkatarr igår kväll och tog en omeprazol innan jag la mig. Sov till halv ett ungefär och vaknade av magkatarr så jag gick upp och tog ett glas fil och satte mig i sängen och drack det. Tog en extra kudde och somnade om. Vaknade vid två att jag mådde illa och tänkte jaha nu ska jag spy pga min magkatarr. Upp och tog två novalucol och efter en kort stund fick jag in på toa och spy. Fick ont i magen och fick diarré två gånger och somnade sedan om. Tänkte att jaha nu kör det nog igång om jag fått en magsjuka.
Somnade till och vaknade med ont lågt i magen och gick på toa men kissade bara. Kände att det började göra mer ont och tog två alvedon tio i fyra och klockan fyra "hoppade" jag in i duschen för att se om allt lugnade sig. Men set gjorde det inte och när sammandragningarna ökade och började gör mer ont ropade jag på Patrik som vaknade andra gången. Han ringde in till förlossningen och var det mellan tre till fem minuter skulle vi åka in. Patrik ringde till sina föräldrar och Soile kom vid halv sex. Hon hann inte mer än komma förrän jag kände att nu kommer bebisen. Det blev ett samtal till 112 och de skickade genast en ambulans samtidigt som 112 fortsatte prata med Patrik. Vattnet gick där i duschen och värkarna kom tät och bara pressade neråt. Blev uppdaterad var ambulansen var och tänkte att hon kommer hemma. Två ambulanskillar kom upp och den ena - Fredrik började prata med mig. Han frågade mig om jag trodde jag höll på att föda nu eller om vi skulle se om vi hann in. Jag valde det sista och de förberedda en bårstol till mig. Jag fortsatte att försöka inte krysta vid värkarna och det fortsatte rinna längst med benen i duschen. Tänk vad jag kunde koppla bort! Där stod jag naken i duschen på alla fyra och pustade. Ja jag hade en bh på mig men mer blev det inte innan de kom. Fick min morgonrock av Patrik när jag skulle sätta mig på stolen och de bar ner mig ut till ambulansen. När värken släppte så fick jag byta till båren och det var så skönt att stiga ner barfota på den våra asfalten . Jag tittade upp mot himlen och konstaterade att det var stjärnklart och fint. I ambulansen frågade jag vad klockan var och fick veta att den var 5.50. Sedan sa Fredrik; nu vill jag att du pratar med mig Camilla. Jag ska sa jag och han fortsatte. Om du känner att du måste krysta så säger du till så vi kan stanna. Jag svarade ha och tänkte att det vill jag inte. Jag kände inte av svängarna när jag åkte och frågade var vi var. Då var vi vid domkyrkan och på väg in i rondellen. Inte långt kvar tänkte jag mellan värkarna. Patrik satt bakom mitt huvud och jag höll mina händer mot båren mot honom när värkarna kom och de kom tätt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0